#89: Mikaela Laurén

Mikaela Laurén

”Löpningen är värst. Tvåminutersintervaller är vidrigt, vill bara spy när jag tänker på det. Du ska ju maxa liksom, i två minuter. Det är jättelång tid. Och så en minuts vila. Det är mycket jobbigare än att köra en boxningsmatch, för där kan du vila lite. Du glider undan lite, kramas lite – boxningen är inte lika jobbig som att maxa två minuter i löpning. Men någonstans gillar jag att må illa, så jag brukar bara bita ihop och köra på.”

Mikaela Laurén växte upp i Enskede utanför Stockholm och började simma redan som treåring. Hon var en stor talang och vann många tävlingar. Bland annat vann hon 16 individuella SM-guld och slog tre svenska rekord. Efter att ha misslyckats med att kvalificera sig till sommar-OS 1996 och 2004 övergav hon simningen och började istället med boxning.

En dopinghärva och en fängelsedom kom emellan och gjorde henne bara ännu mer motiverad att satsa på en karriär inom boxningen. Och hon har varit väldigt framgångsrik, hon är ensam svensk i historien med att inneha fem olika VM-titlar i proffsboxning. Hon skapar ofta rubriker med kaxiga uttalanden, men jag får en känsla av att det här egentligen är en genomsnäll och kanske lite osäker tjej.

Hur som helst så gillar jag henne skarpt, jag blir inspirerad av människor som lyckas resa sig, gång på gång, och gå vidare. Och jag misstänker att det krävs en hel del löpning för att bli så bra som hon på att boxas…

Vi snackar om träningen som gör dig till en riktigt bra boxare, om hur löpträningen för boxare ser ut (jösses, säger jag bara!), om att stå upp för den man är, om fördomar och om att resa sig igen. Och mycket, mycket mer. Dessutom träffar jag Micke Magnusson från Asics och snackar om skor som lämpar sig för traillopp i berg, skog och fjäll.

Lyssna direkt i spelaren nedan, på Spotify i mobilen eller följ någon av nedanstående länkar. Mycket nöje!

Avsnittet presenteras i samarbete med Asics och spelas in och produceras av Beppo Ljudproduktion.

#33: Shahrzad Kiavash

shahrzad655En akut blodförgiftning tog hennes båda underben och träningen blev vägen tillbaka till livet, bort från självmordstankarna. Nu satsar Shahrzad Kiavash på Stockholm Triathlon i augusti. Foto: Anders Modin.

”Det är först när man inte kan göra saker som man inser hur gärna man vill göra dem. Så var det med löpningen för mig. Jag sprang verkligen bara till bussen innan jag blev sjuk. I livet väljer man inte alltid vilka kort man får, men man kan välja hur man vill spela dem. Med tiden kom jag fram till att det jag kan göra är att bli den bästa versionen av den jag är just nu och fokusera på det jag faktiskt har.”

Shahrzad Kiavash var en helt vanlig Stockholmstjej som gillade att köra gruppträningspass på gymmet. Under ett sådant pass för ett par år sedan kollapsade hon. En akut blodförgiftning som höll på att kosta henne livet tog hennes båda underben. Efter en mörk tid med självmordstankar insåg hon att inga psykologer i världen kunde hjälpa henne tillbaka, det enda som fungerade var att träna. Nu storsatsar hon på triathlon, mot alla odds och utan någon tidigare erfarenhet av varken löpning eller simning. Möt en sann inspiratör vars livsöde fascinerar och motiverar.

Jag vill passa på att tacka Apollo samt Beppo Ljudproduktion som producerar Maratonpodden.

#32: Emma Igelström

igelstrom
Emma Igelström är en av världens bästa simmare genom tiderna, med bland annat 4 VM-guld och flera världsrekord. Men på den privata fronten har hon haft en väldigt tuff resa där hon bland annat kämpat mot ätstörningar i många år. Foto: Privat.

”Jag har fått många frågor om hur man älskar sin kropp. Det finns inget facit, ingen rätt väg. För mig har det varit en galet lång väg. Jag har levt med ätstörningar av alla olika slag från jag var 15 år till strax innan jag fyllde 30. 15 år av mer eller mindre självförakt för min utsida. Tillsammans med massa andra saker som hände i mitt liv valde jag år 2010 att försöka avsluta mitt eget liv. Det är ingen vacker historia, förhållandet till mig själv var en ren och skär misshandelshistoria. Jag var så elak mot mig själv för att jag inte tyckte jag var värd mer. För att straffa mig själv.”

Hon stod högst upp på prispallen, satte världsrekord och sprängde drömgränser men kände sig ändå inte nöjd med sig själv. Hon drev sig själv nästan hur långt som helst och tog inte kroppens varningssignaler på allvar. Under perioder hade hon bulimi, samtidigt som hon tränade stenhårt. Andra perioder svalt hon sig. Idag har Emma Igelström kommit ut på andra sidan, men resan dit har inte varit enkel. Elitsimmandet är numera lagt på hyllan och nu är det istället klassisk snorsport som löpning, cykling och skidåkning som gäller. Hon tycker att New York Marathon var en större upplevelse än OS och i augusti är det dags för hennes livs första Ironmantävling.

Jag vill passa på att tacka Apoteket, Apollo samt Beppo Ljudproduktion där den här podden spelas in.